God damn, God damn.

Dör lite så fint är det.



They might be psycho killers
But tonight I really don't care
So I say turn up the music
Take me home or take me anywhere

Det värsta är att allt jag säger att jag kommit över rinner över mig varje natt. Ofta ned för ryggraden, krälar upp över magen, hugger sig genom naveln och lägger sig som en fet slemmig klump runt levern. Kommer tillbaka och hånar mig.
Säger: "Du är inte alls så stark som du vill att andra ska tro."
Varpå jag svarar; "Nej jag vet, jag är svagast i världen. Som liten var jag stark, stark som Pippi – men vem var inte det?"

Har ni tänkt på hur läpparna liksom svullnar när man gråter?

KNÄCKER JAG FINGRARNA SKA HAN VARA VÄRRE.

Now I notice that I drink too much.

Jag har varit på festival. Stod längst fram på Miike Snow. Kan nu dö lycklig.

P.S Klippte av mig håret idag när jag kom hem (som (btw) var lila innan).

Jag var ångesten i ångan från det varma vattnet längs mina salta kinder blandade med sorgen och längtan och sångerna från dina varma vattenläppar under strålar av ljus och armar över ländryggar som drar en närmare intill när man måste kvävas för smärtan sitter för långt in och har inte fått komma ut förrän då när jag stod under det rinnande vattnet.

Vi är inte sånna som i slutet får varann.

Knäck mig på mitten och skapa den smäll du är ute efter, då.

They split the secret up six ways.

We're catching bullets in our teeth
It's hard to do but they're so sweet
And if they take a couple out
We try to work things out
We catching bullets with our
Heads and hearts and all the darkest parts of us
It's strange to find such light
In such endless night

Det är inte långt kvar nu.