Detvardensextondejanuaritvåtusentio.

Och jag sjönk nyss.
Jag tror jag dog.
Orkade liksom inte mer.
Försvann?
Jag vill inte försvinna.
Det känns inte som något, som inte skulle fungera bra.
Som om jag bara skulle älta det.
Inte för att jag inte redan gör det.
Jag vill inte sjunka.
Jag vågar inte.
För mörkret skrämmer mig nu,
mer än någonsin.

Läs: vi.

________

Jag läser gammalt krafs och undrar om jag någonsin kommer kunna släppa taget. 

Vårmorgonutansällskap2.0.

Och den takt vi en gång hade känns förlorad i hennes ögon som gång på gång speglar din besvikelse.

 Jag är ledsen att jag inte har varit nog.

I see no use in wondering why.

Och jag känner mig fin lite såhär mitt i vårsnuvan när jag dansar runt som en huligan på stan med rödmålade naglar och trollkrull till hår.

Beatles står för tonerna, underbart.

That's what I want.

Save my soul.

"Some days, you're too set in your ways
And you forget to
Shut up, shut up and listen
  
And some days you have
To misplace all your mistakes,
Somewhere that you won't miss them
So stop lying that you're fine, cause you're like me,
And you can't give up"

Jagkommertackadignärjagslutatföraktadig.

Jag orkar inte, jag orkar verkligen inte.

What comes around goes around.

Och jag tror att jag hade all rätt i världen att vara skitskraj.

Och jag ska vara ärlig när jag säger att jag är rädd.
 Rätt skitskraj faktiskt.
Men det är inte sånt man erkänner. Egentligen.
Fast nu har jag gjort det, eller hur? Jag är skitskraj.
Smack! Känn på den lappen som klistras fast i pannan på dig.

Hur vågar du liksom?

I don't like what's going on.

Sitter och är halvförkyld i en kall grafsal. Tiptop.
Bra musik kan man lyssna på i sådana här lägen.


Blackie's Dead, wtf.

Dinadaggvåtaläpparjämtejämmeröverlivetsfel.

__

Nu för tiden känns det mest som om jag går runt i någon form av vår-töcken. Allt är lite sådär härligt luddigt och jag vet knappt vad som är bak eller fram på en daggmask (men vem gör egentligen?).

__

Och jag vill att du och jag ska skrika HEJ våren tills våra stämband brister och sladdarna från innan trasslat upp sig själva, vad säger du?

__

Och jag skäms nästan när jag säger att jag saknar det du och jag nästan fick.

Ibland undrar jag hur fan du tänker.