Fan.

It's that sunday feeling.

Lördagsnöjet.

Vem behöver gå på krogen när man har Illustrator?
Det börjar växa fram ett litet zoo hemma i min dator.

"Can you hear me say 
don't throw me away 
There's no way out 
I gotta hold you somehow"

I magen är det knytnävar och fjärilar om vartannat.

Såhär rolig är dagens graflektion.

Till Krullis.

Här är det jag knåpade på för några dagar sedan. En ny header till Majse!

Jag vill fylla mina dagar med tyll, fingerfärg, duntäcken, brownies, skratt, såpbubblor, tankar, drömmar, macarons, musik, solljus, golv, äventyr, sanningar, cyklar, leenden, destinationer, tomatsoppa, pennor, skor, böcker, vinylskivor, minnen, längtan, hemligheter, framtidsplaner, tygkassar, filmer, fönster, omfamningar och hjärtan som du spontant ritat på mina händer.

Det är lite som att andas med en öppen mun.

Drar man ett för långt andetag så kvävs man liksom lite.

Men så länge det är dig jag andas

in

så tror jag nog att du kan

kyssa

mina blåa läppar friska 

igen.

Hästhår, ölburkar och kroppsvätskor.

Bilden ovan är ett år gammal.
På bilden ovan är jag ovetandes om en himla massa saker.
Till exempel att

• man kan gråta ögonen ur sig på grund av ett stort vitt fyrbent djur.
• man kan hitta ett annat stort, brunt, fyrbent djur och känna att det är så jävla rätt.
• man kan förlora en vän, hitta den igen, och ha känslan av att förlora den igen.
• man kan komma närmare nya vänner.
• man kan komma en gammal vän ännu närmare.
• man kan kyssa en främling på ett dansgolv.
• man kan bubbla av förväntan.
• man kan vingla runt på leriga stigar, skråla, skratta och känna att livet inte är så tokigt.
• man kan se fram emot nästkommande år mer än man kanske trott tidigare.

RYGGSLUTET PUNKT BLOGSPOT PUNKT COM

Sneak peak på något litet jag pysslar med för tillfället.

Sjuttonårdentjugoåttondeseptembertvåtusenelva.

Några av de sista självporträtten som sjutton år. Som jag förresten inte har varit på en och en halv vecka typ. Vuxenlivet började jäkligt bra, med finfinfinaste helgen på länge. Och helgen som kommer ska nog inte bli så pjåkig heller, måntro.


Fridens.

Om det är dumt att misslyckas, vad gör du här då?

Känner att jag skulle vilja bryta ihop igen.
Mest för att rensa ur allt.
För allt går ju faktiska ganska så himla bra nu.
Så det vore synd om gammal skit kom till ytan och drog ned mig.


Inte sant?