Dansgolv, 1.8288 meter under.

Och här samlas drömmarna som aldrig slår in.

Och här tränger känslorna ut varandra.

Här faller orden över krossat glas.

Och här går musiken i baktakt och chansen förbi.

Toppar bland molnen.
Bottnar i haven.

Just a killer come to call from some awful dream.

Allt solregn och rosenhår i världen kan inte få mig att glömma.

Glad midsommar osv.

Åksjuka fjärilar i magen. Igen.

Jag har inte bett om det här.

12 låtar, 53 minuter.

Blandar gör ni åter igen på egen risk.

Blanket beats.

"Jag förstår inte att du har klarat det såhär länge."

Det vill säga från blåslagna knän, mascaran längs kinderna och en skamlig eftersmak två dagar senare.

3420 sekunder.

1350 meter av grässtrån mot fingrarna.

3280 meter av regnet mot min hud.

90 meter av tystnaden efteråt.

4720 meter av ingenting.

Soltårar. Anteckningar pt.17

Samlar fräknar på handleder du en gång hållit om.
Sprider rodnader på axlarna du en gång kysst.
Bleker slingor i håret du en gång viskat i.
Bränner ensamt bakom ögonlock.

Läser min spegelbild i kvällen och bussfönstret.
Är inte säker på vem det är jag ser längre.

Behöver det. Nu.

 

Lördagen och jag har tappat räkningen.

Och det är regnet som slår mot taket i en ojämn takt. Och det är den uttjatade röken i mina lungor.
Det är hur jag förnekar och förtränger. Och hur lätt det är att leva svårt.

Men allting var ju klart och förbestämt.