Anteckningar pt.14

ALLT BLIR SOM ETT OMVÄNT EGOKNULL NÄR DU ÄR NÄRA.

(För sakerna du aldrig gjorde).

Och det är ditt hår mellan fingrarna som skär in i handflatan.

Glad påsk.

Tänker: att om du är kvar, varför känns du inte då?

Samma avsnitt för sjätte gången.

Och jag kysser dig i takt med regnet mot mitt bläck längs gulblekta papper och våra ord flyter samman med bruset från TVn framför soffan där våra kroppar glider in i varandras genom andetagen över halsar vatten och det fastnar i strupen så jag måste hosta upp modet för att säga att det räcker.

I natt drömde jag om dig, och jag bad om att få stanna där för alltid.

Månlust/Solförlust.

Två nätter har gått.

Två nätter och jag har drömt om händer över kinder,
armar runtom revben,

kyssar längs med nacken.

Två morgnar har kommit.

Två morgnar har kommit och jag har vaknat ensam,
igen.

Who's gonna get up after we're gone?

IN THE CITY
WHERE I'M FROM
THEY SHOOT YOU DOWN
IF YOU'RE WRONG

Anteckningar pt.13

[...] "Så vi kanske borde buga och bocka,

tänka på refrängen och

allt det där andra trista som man säger och

gör när det kommer ta ett bra tag innan man

ses igen", tystnad.

Jag ska dränka min påhittade sentimentalitet och sorg i berusande drycker och glömma allt som på något vis är relevant. Ta mig bort här ifrån fast hit ändå.

Det är jag och dina hjärtekrossarläppar i kväll. Det är du och mina isande andetag.

Tio år senare.

Tycker att jag är lyckligt lottad som vuxit upp med den här musiken skränandes ur högtalarna. Då tyckte jag det var ballt, häftigt och coolt med k. Nu fyller det mig och jag blir lyckorusig av att dansa själv mellan de skälvande väggarna. 

Börjar tro att jag kanske klarar mig utan sorgen, ändå.

"And my mind is already gone
And though there are other unknowns
Somehow this doesn't concern me"

Gnarls Barkley – Going On