However it feels, it leaves me feeling less.

Jag ska låta det äta mig tills du kan skära dig på mina vässade revben.
Mina hjärtslag ska komma lika nära huden som dina gjorde.
De ska synas genom tyget och få dig att förstå, att jag kommer aldrig att komma över dig.

Är för övrigt betydligt mer aktiv --> här <--

Och jag går vilse i ständiga gråzoner.

God jul.

Jag behöver ingen jordlig undergång för att marken ska ryckas från under mina fötter.  

Och jag vill bli full på ölen du köpt till dig själv.

Min katt är bättre än din katt.

Hjärtslag.

Les amours imaginaires.
Se den.

Jag läcker ut längs gatorna, sipprar ned i småstadens kloaker.

Blir till pärlor på din panna.

Och jag dränker mina sorger i sinnenas kval kväljningar stockar sig i struparna så som morgontrafiken för mina ögonlock de bländas av ljuset från TV:n som glömdes bort i nattens kärleksfulla hattumult och orden som formas betyder ingenting nej de betyder ingenting för ingenting har någonsin betytt någonting.

Och blåmärket längs min käke matchar solen som tränger genom frostgrenarna.

Jag har förlorat 2140 gram till sjukdom och sorg. Har funnit lusten och tappat den igen.
December, fem dagar in och 141 dagar av hjärtslag har gått.

Jag är vintersprucken och mina händer svider för varje handtag, famntag, klapp eller kyss.