Lite såhär ser dem ut.

Två av oss som utgör trion. Två av alla vansinnigt fina människor jag får ha i min närhet.
Tack. Utan er hade ingenting gått.

Jag trodde att jag äntligen hade släppt taget.
Men när dina ord förnedrade mig
åter igen
Så visste jag att jag var hooked on this one way kind of love.

Och det *passande ord för situationen, till exempel suger*.

Det kryper i hela kroppen.
Hela tiden.
I hela mig.


Helt fucking skitirriterande.


Nerver hit, dit och åt fanders.
Känslor, hormoner, tankar. VAD FAN VET JAG.


Stäng in mig i ett rum med vadderade väggar, golv och tak.
Sätt på musik som spränger mina trumhinnor (ni får gärna tipsa om det btw, så jag kan använda det på hobbynivå också), och jag kanske kommer ut med lite fler blåmärken men med lite mindre overflow av känslor och annat skit som liksom bara barrikaderar min vardag.


Fuck.


Påminner igen om musiktipsen. Sånt som gör ont att lyssna på. Sånt som man kan ta ut aggressioner på bara genom att lyssna på ni vet. Nu, tack. God natt.

Och det är käken som gör ont av all skrattvärk.

Och det är fingrarna som darrar över dina tangenter.

Breathe Out So 
I Can Breathe You In 
Hold You In

Funderar på att köra med utpressning.
Bara för att få känna lite kärlek.
Annars är jag rädd att höstfukten kommer svälla upp mina porer tills jag ser ut ungefär såhär:

Lycka åter igen.

Klicka på bruden då.

To write love on her arms.

Tralala lilla molntuss.

Och jag står vid kanten än en gång.
Ett steg ut och skiten är över.


Men nu - Idol.

Jag dog nyss av lycka.

Klicka på bilden för att njuta.

Ny blogg.

Eller rättare sagt; en till blogg. Bildblogg. Typ.


RYGGSLUTET punkt BLOGSPOT punkt COM


Enjoy. Eller något.

Förlåt för att mina senaste inlägg har varit så... Negativa.
Allt är inte bara bajs, faktiskt.
Gårdagen var riktigt fin. Främst tack vare mina fina flickor som jag träffade då.
Så,
Tack.