JAG MÅSTE GÅ I KRAS SNART.
Glaset under mina fötter skär allt längre in och jag är trött på att trippa runt på tå.

"Hur länge tänkte du stanna här?"

Jag är så jävla trött på alla dessa charader.

Borde byta namn till trötter.

Vi doftar av Halmstadregn och nyfallna löv.
"Låt mig aldrig gå här ensam."

Ändåärdetnogalltidminauppskrapadeknänsomgörmestont,

eftersomjagfallitfördigsåmångagånger.

How bitter fucking sweet 

How bitter fucking sweet it is

Grattis, fina du.

And the heart goes; dudunk-dudunk-dudunk.

Jag dansar barfota på det kalla kakelgolvet.
Låter frustrationen rinna av mig genom porerna.


Fem, sex, sju, ått.


Tänker varje gång, gång på gång, att dina ord inte ska få tränga in så jävla djupt som de
fak-tiskt
gör.
Allt för ofta låter jag tankarna springa iväg.
Tränga in mig i ett hörn.


Crush, crush, crush.

Jag raserar totalt när tanken slår mig med knuten näve.