Dag 02 - Min första kärlek.

Kärlek är ett stort ord.
För stort för att få plats i mig.
Och definitivt för stort för att få plats i en Astrid på kanske 3 år.

Jag minns inte mycket av min första kärlek,
om vi bortser från mitt älskade rådjur som nästan tappar huvudet så älskat som det är,
bara att han hette Emil.
Vi lekte kull och kurragömma med en tjej som hette Stina eller något liknande,
egentligen tror jag att vi ville vara ensamma.
Men hon var väl okej, Stina.
Vi var lika blonda båda två, har för mig att han var blåögd.
Minns mest att han hade tjocka, långa, mörka ögonfransar.
Ja herre Gud, dem hade man glömt.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände.
Han liksom bara försvann.
Poff, sa det.
Eller så minns jag det bara inte för att det var så väldigt traumatiskt.

Sedan minns jag att vi skulle gifta oss.
Jag och Emil.