Det värsta är att allt jag säger att jag kommit över rinner över mig varje natt. Ofta ned för ryggraden, krälar upp över magen, hugger sig genom naveln och lägger sig som en fet slemmig klump runt levern. Kommer tillbaka och hånar mig.
Säger: "Du är inte alls så stark som du vill att andra ska tro."
Varpå jag svarar; "Nej jag vet, jag är svagast i världen. Som liten var jag stark, stark som Pippi – men vem var inte det?"