Lördag.

• Det tar trettio sekunder in i I Will Follow You into the Dark för mig att börja skratta åt mig själv för att jag så desperat försöker klämma fram lite tårar för att rensa systemet.
• Det tar en The End och en Arlandria att röka en cigarett utan att börja frysa allt för mycket.
• Det tar tjugotre sekunder in i Fallskärm för mig att tycka om den.
• Det tar en Ramalama (Bang Bang), en Urban Photograph och en What You Know för att jag ska bli glad över att våra grannar inte lätt kan se in genom våra fönster.
• Det tar en Rubber And Soul, en Skin And Bones och en I Gave You All för att få ned mig på jorden igen och hamna där dagen började.

Nu längtar jag efter mina fina och efter att få åka till Falkenberg och dricka vin.