Let's känna oss ihåliga tillsammans, du och jag och våra sommarslitna skor. Glömma kraven. Glömma att föda de som oss föder. Låt oss rymma till en plats där bara du och jag och vakuumet finns. Lära oss andas under vatten. Jag vill äta stjärndamm med dig, vräka i oss tills våra magar spricker av idyllisk glädje. Kanske lite som den jag kände för två somrar sedan. När det var du och jag och asfalten under hjulen som gick runt, runt, runt. Bestiga ett berg av gamla krossade drömmar och sätta vår alldeles egengjorda flagga på toppen bara för att visa att visst, visst vi kan besegra. Vi kan övervinna det vi så länge känt. Snälla bara låt mig. Så kan det för alltid vara du och jag och våra ihåliga själar som, om vi har tur, fortsätter komplettera varandra på något egendomligt vis.